Nääs har gamla anor. Här uppe på näset har det bott folk i många hundra år och troligen tusentals år.

I ett kungligt brev från 1529  nämns en man vid namn Joen Småsven som fått ta över kronogodset ”Näss i Skallsjö socken”. Som ersättning skulle han varje år betala fyra skålpund smör i skatt. Det är först gången som ett gods på Nääs omnämns i bevarade skriftliga källor. Men vi vet att Nääs by har funnits redan på medeltiden.

Under tidigt 1600-tal blir Nääs ett så kallat säteri med en representativ, ståndsmässig huvudbyggnad. Ett säteri var en stor gård som fick skattefrihet och beboddes av adel. Troligen anlades också den första trädgården när Nääs blev ett säteri. En trädgårdsmästare anställdes, och traditionen att vårda det gröna runt byggnaden tog sin början.

Men det var först på 1800-talet som Nääs verkligen förvandlades. Den siste private ägaren, August Abrahamson, flyttade in 1868 – och satte genast igång med att skapa något alldeles extra. Han lät anlägga en fantastisk park runt huvudbyggnaden, som kom att kallas Sveriges mest praktfulla privata trädgård.

Här på gårdsplanen grönskade klättrande piprankor längs flyglarna, prydligt klippta häckar och planteringar var överfyllda i olika färger. Fyra stora lindträd gav svalkande skugga och mitt på planen reste sig en hög järnställning fylld med sommarblommor – som en blomsterfontän. Och på terrassen, närmast slottet, låg rabatter i broderimönster, kantade av raka grusgångar, urnor och skulpturer.

Under 1900-talet skalades mycket av det frodiga bort, och det strikta, öppna utseende vi ser idag växte fram. Men om du står still en stund… kanske låter blicken vandra… så kanske du kan ana hur det en gång kändes, när denna plats sjöd av liv, färg och dofter.