Här i sluttningen ner mot sjön, mitt i solens ljus i det idealiska läget i söder och väster, växte en gång fruktträd, bärbuskar och rotfrukter i prydliga rader. Här stod växthus glittrande i solen som gav möjlighet att odla sin egen mat, något som i äldre tider kunde vara avgörande för att överleva. På Nääs fanns utmärkta förutsättningar.

Redan på 1600-talet finns dokument om humleodling på platsen, men vi vet att det började redan på 1400-talet, när svenska bönder var skyldiga att odla humle – detta till all öl som efterfrågades i landet. En odlingsplikt som upphörde år 1860.

När August Abrahamson tog över godset 1868, tog odlandet fart. Han lät bygga ett orangeri direkt vid slottet som nåddes genom dörrar inifrån två salonger i entréplan, fylld av palmer och blomsterprakt. En plats där växter övervintrade i uppvärmd varm luft – och där damer kunde hämta tex. Kamelior som prydnader till sina klänningar. Och utanför orangeriets fasad växte syrener.

Men det var inte bara för skönhet. En hel handelsträdgård växte fram – med äpplen som Cox Orange, päron som Gråpäron, plommonträd av sorten Viktoria. Trädgården försörjde hela godset – inklusive det livliga slöjdseminariet där alla kursdeltagare och lärare åt varje måltid tack vare trädgårdsmästarnas möda. Handelsträdgården fanns kvar ända in på 1960-talet. 

Orangeriet revs dessvärre i början av 1900-talet. Men ett hus som står kvar är det gula huset du ser vid åkern. Det var trädgårdsmästarens bostad.