August Abrahamson anlitade en av tidens mest eftertraktade trädgårdsarkitekter: Knut Malte Forsberg. Han hade studerat vid kungliga trädgårdar i både Belgien och England – med ekonomiskt stöd från självaste kung Oscar I.

Planen han ritade för Nääs var både detaljerad och djärv. Han gav parken ett franskt, lite mer strikt, utseende i områdena närmast slottsbyggnaden men framhöll att han vill ha ”oordnad symmetri”. I utkanterna var det en mer naturligt växande så kallad engelsk park med slingrande gångar.

Här bakom slottet i området som kan ses inifrån och uppifrån slottet anlades praktrabatter och en kulle. På kullen placerades en hög järnställning och i den planterades sommarblommor som skulle ge intryck av en blomstrande fontän. En likadan ställning stod framför slottet. I området ställdes också statyer ut under sommartid.

I den bevarade, mycket vackra och detaljerande kartan, går det att utläsa vilka växter som skulle finnas i rabatterna och vilka sorter av träd och buskar Forsberg ville se i trädgården. Mycket av det han planerade blev verklighet. Annat fanns sedan tidigare – som Eremitgrottan och Harön – och vävdes in i helheten

Men det viktigaste av allt var blicken. Från slottets baksida drog Forsberg en rak siktlinje – genom praktplanteringarna, ner över sjön och vidare mot bergen i fjärran. Allt för att skapa balans, harmoni – och en känsla av storslagenhet.

Nääs slottspark måste vara ett av de allra sista uppdragen Forsberg utförde innan han lämnade Sverige för gott och emigrerade till Amerika år 1870.