Naturlig skönhet och stigar som slingrar längs med naturens ojämnheter i en lummig miljö var typiskt för en så kallad Engelsk park. Växling mellan ljus och skugga, kontraster i färg och form ger liv i allt det gröna. Parken är menad att locka med nya överraskningar bakom nästa trädstam eller krön.

Ännu en sådan plats är Harön – en liten konstgjord ö, konstruerad av överbliven sten från då ladugården uppfördes på 1820-talet. Ut till ön fanns förr en liten bro. På teckningen från år 1876 ses en person med fiskespö på ön.

Längre fram längs strandpromenaden, där det finns en enkel badplats numera, fanns tidigare ett litet lusthus utan väggar kallat ”Halmtaket”. Här sägs kall punsch ha serverats vid festliga tillfällen. I närheten låg också ett ishus, där isblock från sjön förvarades i jordkällare för att kunna kyla drycker innan servering. Varken Halmtaket eller ishuset finns kvar idag, men spåren av livet som levdes här går fortfarande att ana.

Och mitt i all denna lummighet finns en annan skatt – ekarna. I parken växer både unga och gamla ekar. När de dör lämnas de medvetet kvar, eftersom de är viktiga för den biologiska mångfalden. Här lever sällsynta insekter som är helt beroende av förmultnande träd – bland dem ekoxen, Europas största skalbagge, som tack vare de gamla träden fortfarande finns kvar här på Nääs.