I graven vilar den siste godsägaren på Nääs, August Abrahamson. Gravvården är ritad av hans ena brorsdotter – konstnären Clara Montalba. Runt gravplatsen fanns tidigare ett gjutjärnsstaket med slingrande kaprifol och barrträd. I den stora urnan av granit planterades blommor sommartid. På bevarade foton kan man urskilja bland annat palmer och blomstertobak. 

Vid August sida ligger hans systerson Otto Salomon begravd. Otto bodde också här på Nääs. Först var han godsförvaltare åt sin morbror men senare kom att ägna all sin tid åt skolan Nääs Slöjdlärarseminarium som han och August startade tillsammans på 1870-talet. Skolan utbildade främst svenska folkskollärare, både män och kvinnor, i träslöjdspedagogik. Slöjdseminariet blev världsberömt tack vare sin pedagogik och elever kom från alla jordens hörn för att delta på kurserna. Det är tack vare skolan som Nääs är bevarat än idag.

När August blev gammal lät han göra en stiftelse av hela egendomen med syfte att skolverksamheten skulle fortgå. Slottsbyggnaden blev en av skolans alla lokaler. Skolan fanns kvar fram till 1966 och numera är stiftelsens syfte att bevara minnet efter den historiska verksamheten, samt att främja slöjd och hantverk. Och än idag kan du gå kurser på Nääs – i samma slöjdsal som vid sekelskiftet 1800/1900.

Mot öster, mellan träden, skymtar ett litet lusthus med öppna väggar, byggt på en grund av sten. Byggnaden kallas för Örnnästet. På sidan mot sjön stupar marken brant ner mot vattnet – och det är just den dramatiska höjdskillnaden som gett platsen sitt namn. Örnnästet hade syfte att överraska besökarna med utsikt över sjön Sävelången. I romantiska parkideal värderade man just detta – vidsträckta utblickar som belönar den som vandrat långt.

Det finns några branta stigar ner från Örnnästet och Graven men stadigaste och säkraste vägen är tillbaka genom allén.