Frederic var kronprins av Danmark. Han besökte Nääs år 1878. Till vänster om stenhällen med namnet ”Frederic” låg en gång den så kallade Eremitgrottan. Grottan finns avbildad på en teckning från 1876, men själva byggnaden är sedan länge borta. Grottan var byggd av stående träslanor och korslagda brädor – som ett galler av trä. På taket växte gräs. Ingången saknade dörr, och istället fanns en glugg utan fönster.

Det som återstår är en enkel stentrappa som en gång ledde in i grottan, ett plant område vid stenväggen där golvet låg – och några spridda stenar som tros ha tillhört konstruktionen.

Ett så kalla ”Eremitage” var från början ett enkelt hus, hydda eller grotta dit en person kunde dra sig undan för enskildhet och andakt. Från 1600-talet började ordet användas för lusthus som adel och kungligheter lät uppföra i sina parken på landet. De skulle skapa nyfikenhet och stämning – ett inslag som bröt av mot det vardagliga. Dessa grottor var mode i Europa under 1600- och 1700-tal. På Nääs kan platsen ha använts redan före August Abrahamsons tid, men traditionen levde vidare efter hans övertagande av godset.

Platsen för grottan ligger utanför Knut Malte Forsbergs karta som han ritade för Nääs park. Inte heller Kungsstenen här intill finns med på Forsbergs karta. På den plana stenhällen finns förutom Frederics signatur finns också namnteckningar gjorda av kung Oscar II år 1874, prinsarna Gustav och Eugen år 1891 och kronprinsessan Victorias år 2003.

Klipporna med sin vackra placering vid sjön blev en värdig plats för en kunglig minnessten och ännu ett utflyktsmål för parkens besökare. Här nedifrån strandpromenaden ger ”Örnnästet” på sin branta klippa ett spännande synintryck som passar väl in i idén om att skapa oväntade intryck längs promenaden i parken.