Uttrycket i parken blev allt friare ju längre bort från slottet man rörde sig. Här skulle inte träd och buskar tuktas eller formklippas. Gångarna slingrade sig genom grönskan, och landskapet övergick i något som skulle kännas naturligt. Det skapades utrymme för det oväntade – platser som kunde upptäckas och överraska den som promenerade förbi.

Och det är just en sådan plats du står vid nu. Här låg ett litet åttkantigt hönshus med olika arter av höns – alla med sin egen praktfulla fjäderdräkt. Runt det lilla huset fanns hönsgårdar där besökare kunde stanna till och beundra fåglarna – som en levande utställning. Det lilla hönshuset speglade 1800-talets romantiska syn på naturen, där även boskap fick vara en del av parkanläggningens charm. I anslutning till huset sägs det också ha funnits en damm. Hönshuset revs på 1960-talet.

Intill den stora ladugården– där paddocken ligger idag – fanns även ett större hönshus som tillhörde lantbruket på Nääs. Den delen av egendomen, med ekonomibyggnader och praktiska funktioner, låg diskret inbäddade bakom lummiga träd och täta buskage, för att hålla det vardagliga avskilt från parkens idyll.