Sågverket här på Thorskog väcker intresse hos entreprenören Olof Wenngren. 1738 – tar han över sågverket och anlägger smedja, gjuteri och järnbruk. Det är Olof som också låter bygga den magnifika herrgården och anlägger parken runt om. Och den är så fantastisk att självaste Carl von Linné sägs ha studerat parken på sin Västgötaresa. Wenngren anlägger också det gigantiska dammsystemet som finns här på Thorskog. Sägnen säger att han gör detta med hjälp av fångar från Carlstens fästning på Marstrandsön.

Vid den här tiden är sågklingorna grova och långsamma, men Olof har kontakter i Holland där ny teknik utvecklas. Där hittar han en sågklinga som endast är en halv centimeter bred. Han importerar dessa tunnare klingor och låter installera hela 32 stycken – en teknisk revolution som ökar både precision och lönsamhet. De andra sågverken använde fortfarande breda klingor på 2–3 centimeter, vilket resulterade i mängder av sågspån och flis – ett elände som bland annat orsakar rejäla bekymmer nere i Göteborg när allt spån sköljs iväg med älven.

Wenngren skriver till Göteborgs stad och påpekade hur de andra sågverken längs älven förorenar vattnet. Och snart stängs 48 av hans konkurrenter ner. Kvar blir endast två sågverk. Båda ägda av Wenngren. En slug man, visst – men också före sin tid.

Olof, som bidrar med stora skatteintäkter till staten, skriver till kungen i hopp om att bli belönad för sin insats. Först vid det tredje försöket får han gehör – kungen ger med sig och adlar Wenngren, som tilldelas den åtråvärda titeln Patron.

Olof blir nära 90 år gammal – en hög ålder för en man på 1700-talet. Han överlever till och med sina barn.

Istället för att testamentera sin patronsrätt och sitt vapen till en person, skänker han dem till platsen. Det innebär att den som köper Thorskogs ägor också får titeln Patron på köpet. Vid den här tiden är det helt unikt – det finns bara en sådan fastighet i hela Sverige.