Framför oss ligger dammen som kallas för Konsten. Det är grundvatten som sipprar upp ur sprickor i klippan med slägga och spett och i mitten uppgår djupet till ca 4 meter. Före 1570 ligger här troligtvis en liten naturlig sjö som sedan byggs om till damm. Vattnet är viktigt för att kunna tvätta sig och sina kläder. Men även djuren badar och dricker direkt ur vattnet vilket gör att hygienen blir dålig.

Under den sista belägringen 1678, försöker man förgifta vattnet genom att kasta in så kallade “stinkpottor”. Små läderpåsar fyllda med avföring som kastas in med kastmaskiner över murarna. Syftet är att smitta svenskarna inne på fästningen med tex. dysenteri som är en vanlig fältsjukdom med hög dödlighet.

De flesta soldater under den här tiden dör inte av kulor och svärdshugg, utan av sjukdomar. Gamla sägner berättar också om att det ska ha utförts så kallade häxprover i dammen. Häxprov utförs för att ta reda på om misstänkt är en häxa.  

Man binder fast händer och fötter och sedan kastar man henne i vattnet. Ibland binds även en vikt fast i repen. Om hon flyter upp till ytan trots att hon är fastbunden är det ett tydligt tecken på att hon får hjälp av djävulen och att hon därmed är en häxa. I så fall ska hon avrättas. Om vattenytan förblir stilla och hon sjunker till botten är det ett bevis på att hon är oskyldig.