1678 anfaller den Norske Ståthållaren Ulrik Fredrik Gyldenlöwe Bohuslän med ca 4000 man för att återta Bohuslän till Norge. Den norska Gyldenlöwe skickar brev till den svenske generallöjtnanten Harald Stake. Han hotar med att det bara är en tidsfråga innan slottet övertas och att de kommer skona svenskarnas liv om de bara lägger ner sina vapen. Detta brev mottas med förakt av Harald Stake som sittandes på dass författar följande.

Sittande, skitande, jag mottog Ert brev
Ju mer jag läste, ju mer det drev
Marken var bar och det fanns det icke ett löv
Så med Ert brev jag torkade min röv

Förargligt nog måste anfallet avblåsas då sjukdomar härjar i den dansk-norska armén. Två år senare, den 20 maj 1678, återvänder Gyldenlöve, nu med nästan fyra gånger så många man. Man beskjuter Bohus konstant i sex veckor. Ca 20.000 kanonkulor, granater och stinkpottor avlossas mot fästningen.

Den tyngsta elden kommer uppifrån Fontinberget där kanonerna har god skottvinkel och nedre platt bastionen där vi nu står ligger mitt i den värsta elden. Inne på slottet är försvararna endast ca 900 man, mot dom närmare 15000 man som finns på utsidan!

Mat, krut och andra förnödenheter börjar nu ta slut. Ett av mjölförråden på slottskyrkans vind träffas så att delar av det sista mjölet står som en dimma över slottet. Det finns en sägen om att svenskarna låter sin sista ko gå fram och tillbaka här på nedre platt, beklädd med olika kohudar för att lura fienden uppe på berget att tro att de finns gott om mat.

I sista stund kommer Riksmarsken Gustav Otto Stenbock till undsättning. Gyldenlöve inser att kampen är förlorad och drar sig tillbaka norrut.