När Bohuslän blir svenskt 1658 kommer Bohus gradvis förlora mycket av sin försvarsmässiga betydelse eftersom det nu inte längre finns någon riksgräns i Göta älv att försvara. Samma år påbörjas bygget av Carlstens fästning ute på Marstrand för att försvara den nyvunna gränsen längs med västerhavet.

Efter den sista belägringen 1678 kommer fästningen allt mer att användas som statsfängelse för rikets fångar, I slutet av 1700-talet beslutar Gustav III att fästningen inte längre ska ingå som en del av rikets försvar. 1786 lämnar den sista besättningen Bohus för gott som nu står nu öde.

Många menar att det finns en risk att fienden kan dra nytta av fästningen vid ett anfall mot Sverige. Tre år senare tar därför Gustav III det ödesdigra beslutet att Bohus ska raseras. Det blir då tillåtet för Kungälvsborna att komma hit och hämta hur mycket sten de vill.

1838 sätter  Karl XIV Johan  turligt nog stopp för vidare förstörelse. 1898 började man att restaurera Bohus. Långsamt börjar man pussla ihop över 700 år av strider och umbäranden så att man från Bohus än i dag kan blicka ut över Göta älv, det som en gång var landsgränsen mellan Sverige och Norge.