Omkring 1820 har antalet fångar ökat till cirka 120 personer, och man tar nu emot fångar från hela Sverige. I vart och ett av de nya logementen bor nu ungefär 25 fångar. Valven är fuktiga och osunda samt i behov av snar reparation.

Med 25-30 fångar inspärrade på ett begränsat utrymme, många av dem magsjuka med endast en latrin tunna att göra sina behov i, så förstår man att det råder en fruktansvärd stank i fångvalven. Det förekommer en hel del försyndelser mot fängelsereglementet.

Det vanligaste korrektionsmedlet är inspärrning i ljus eller mörk cell, eller att bli satt på vatten och bröd. Att få ikläda sig “järnklädning”, alltså fot- och handbojor är ytterligare ett straff som utövas. Den kraftigaste järnklädningen kallas Älvsborgs paraduniform och väger närmare 80 kg.

Den fånge som uppträder osolidariskt, stjäl från kamrater eller skvallrar för fångvaktarna om rymningsplaner etc. straffas mycket hårt med de så kallade “valvstraffet”. Detta verkställdes alltid i logementets mörker.

Delinkventens huvud och axlar sammanpressas mellan hans knän, varigenom kroppen blir som en boll. Sålunda bunden hängs han upp över latrinen med huvudet nedåt och lämnas i denna ställning över natten.

En genomprygling följer gärna på morgonen, om inte den olycklige redan satt livet till. Då hängs han upp i någon vrå av valvet för att ge saken sken av självmord.